Ge mig styrka!

Nu är sjukhus vistelsen avklarad o det gick inte som jag hade tänkt mig.
Jag rasade ner i mörkret o har fortfarande inte tagit mig upp.

Jag grinade hela tisdag o mådde illa. Vi fick ett rum på avd 44 o personalen var snäll o försökte peppa. F psykolog kom upp o pratade med mig o F. F gick till mormor o morfar som väntade i korridoren o Anders pratade med mig ensam. Han hade alldeles glömt bort att jag får det jobbigt i såna här situationer, han var så snäll o sa att jag skulle säga till om det blev för jobbigt.
Till middag åt F en potatis, vi höll oss på rummet.
Då kommer det in en sköterska o säger att vi ska bli flyttade till patienthotellet för att det var
fullt på avd o vi tillhörde dom som var friskast.
Det gjorde mig inget. Vi fick ett större rum o det var skönt att komma ifrån.
Ringde T o sa att han var tvungen komma dagen därpå för att jag orkade inte vara själv,
kände mig inte som nått stöd för F.



Onsdag morgon kom T o det var så skönt även om jag inte direkt kände mig bättre.
F hade möte med Anders o vi satt o väntade. Efter lunch skulle F gå på skolan o vi fick sitta ute o vänta. Sen var det mycket lek på terapin innan middagen.


Torsdag kom T på morgon igen o hela fm var inbokad med möten för både F o oss.
Det som vi kommit fram till är att F beteende är skadligt för honom på sikt.
Han har en sån snedvriden syn på mat att man blir rädd. Vi har en lång resa framför oss
o går F ner i vikt då måste han börja med sondmatning. Allt detta är så skrämmande att jag inte vet hur jag ska orka. Det ställs hårda krav på familjen o det känns som att vi aldrig ska
få vara en "normal" familj.


Jag vill inte vara borta o jag vill inte vara hemma.

Imorgon....

Åker jag till Sunderbyn med F i 3 dagar. F längtar o jag sitter med värsta ångesten.
Som vanligt när det är nått speciellt som ska hända åker jag ju ner i mörkret, har klarat mig ända till idag o det är ju bra för annars brukar det börja veckor i förväg. Jag vill ju inte visa för F
att jag mår pest så masken åker ju på som vanligt, men inombords skakar jag o kämpar för att behålla maten jag äter. Trodde ju att det skulle bli bättre ju äldre jag blir, men inte det.
Bara F får hjälp så, får jag försöka överleva mitt eget H-vete.


Igår var iallfall en härlig dag. Åkte ut på älven med skotern o grillade.
Solen värmde o alla var glada.


Nu ska jag packa klart. Bye!

7 år...

Idag är det 7 år sen min älskade storebror gick bort. Saknar han så oerhört mycket.
Inga högtider blir som vanligt igen .
Önskade att F hade fått några minnen av honom , men han var ju bara 9 månader då.
Ska upp på kyrkogården idag o o lägga några blommor på graven.


Väntar fortfarande på besked när jag ska läggas in med F, hoppas att det blir snart.


På söndag däremot då smäller det högt, för då blir man 1 år äldre, känner inte av
någon ålders nojja. Spännande blir det att se vad gubben hittar på, han har fått tips men
tvivlar på att han följer nått av det. Så jag har sagt till F vad som står på min önskelista kanske
han får sin pappa att köpa det,hihi.
Berättar sen vad det blev.


Nu ska jag surfa vidare.

Usch, jag vill inte....

Bli sjuk. Halsen bränner , kliar o huvudet värker. Får panik när jag känner att det är förkylning på gång. Hoppas på att det går fort över.


Nu är det ju sportlov vilket betyder sovmorron, tror ni jag kan sova då - Nej.
Det är ju så typiskt att när man får då går det inte o när man ska upp tidigt då går det att sova hur länge som helst. Med tanke på hur jag mår så blir det ett lugnt lov med mycket vila.


I helgen har jag slingat håret, tack syster o Ida. Ätit surströmming- så gott.
Haft främmande- så kul. Tittat lite på Vasaloppet, då min bror åkte o tydligen var
han med i bild o jag missade det. Han åkte på 6,35 o det tycker jag är superbra.


F har börjat hos sin Ptp-psykolog o inte BTW som jag trodde att det hette.
Nu diskuteras det inläggning för att observera honom om han får i sig tillräckligt.
Imorgon får jag förhoppningsvis veta hur det blir. Bara han får hjälp så.


Nu ska jag försöka göra nå nytta .
Bye!