måndag 14 februari 2011

Gråt,gråt o gråt

Så ser min tillvaro ut just nu samt panikångest känslor på det.
Denna vidriga åkomma skulle inte borda få finnas.
Finns det inget bot??????
Ca 14 år har gått sen mitt första anfall o dom har varit många genom åren, vissa lättare andra okontrollerbara(stavas?). Dock är det länge sen jag hade ett sånt här enormt anfall.

Känner hur kamplusten avtar mer o mer,vill bara slippa ifrån detta hemska som händer.
Jag har ju som sagt provat samtalsterapi,KBT i hemmet,medicinering utan direkt funktion.

Min kropp tar väldigt mycket skada av dom här anfallen då jag slutar kunna äta,sova.
Har ingen ork till att vara en bra mamma till mina älskade söner, dock vill dom ju hellre ha en mamma som mår dåligt än ingen mamma alls. Frågan är orkar jag ta mig ur det här anfallet?
Vet inte är svaret?
Allt jag vill är att slippa känna så här o få kunna umgås o leva normalt.
Är det för mycket begärt???????

1 kommentar:

Louise sa...

Hej. Jag fotar med sony och tycker att det märket är bra. Tidigare hade jag en a300 och den var underbar och inte särskilt dyr, alla bilder i min blogg som är tagna före december 2010 är tagna med den kameran (nu har jag en sony a55). Nu finns nog inte a300 mera men det finns a330 osv. Annars kan jag tipsa dig om att läsa omkring lite på denna bloggen:
http://emelieohlsson.blogg.se/
Hon har skrivit ganska mycket om olika kameramodeller och objektiv, om nu kollar i hennes kategorier hittar du säkert de inläggen.

Lycka till!

/Louise